Nu ska jagbege mig till jobbet. För en gångs skull riktigt svårt att gå upp. Kändes som de sju små dvärgarna hade bytt ut gruvan mot mitt huvud istället, och stod o hacka i det. Nu förstår jag min fars plåga som går upp fem varje morgon., ( och Han verkligen LIDER av något symptom i form av morgontrötthet) Ville baraa lägga mig i sängen och kurra ihop mig under täcket igen. Men icke sa nicke, plikten kallar. Och nu är jag på fötter.
tjingeling