måndag 10 maj 2010

Life is a good thing.

Jag åker buss hem från jobbet. Jag gillar det, det är liksom en chans till att koppla av. Två 20 minutrare om dagen. Jag är annars en ganska social person och pratar ofta och gärna med främmande personer. Men på bussen vill jag helst sitta själv. Konstigt? nja. Är nog alla men jag fått efter jobbiga idioter på Osloturerna. Har en hel del konstiga bussminnen från den tiden! Människor som inte fattar vinken när man-låtsas-sova för att man inte vill prata, (människan förstår fortfarande inte och pratar KONSTANT i 4 timmar, trots mitt "sovande" tillstånd, en kille satte sig bredvid mig med bar överkropp...hans kroppsodör var inte den härligaste och jag kan tippa på att han duschar två gånger per år. Jul och midsommar. Sen har vi idiotmammor som tar med sig småbarn på en varm buss i 4 timmar, utan stopp. VAd fan tänker man med då? Tror ni dom gråter och skriker? Konstant. Och allas våra curry/vitlöks/svettluktande härskap. Jag älskar er!... Nåja, dom resorna är över. Förutom när jag ska besöka mina älskade Åsa och Carro då såklart.
Igår när jag satt på bussen hem satte sig en tjej bredvid mig. Hon började snacka lite lätt och verkade trevlig. JAg tyckte faktiskt de var rätt trevligt att snicksnacka lite. Hon berätta att hon ägnade stort sett allt av sin lediga tid av jobb och utbildning. Hon ville bli något. Coolt tyckte jag. I början. Sen så småprata vi lite sådär. Jag frågade bland annat vad hon gjorde på fritiden. Ja ni vet, det där vanliga. Då fick jag svaret att hon inte hade så mkt fritid över.
Då slog det mig.
Är vi svenska så himla fixerade på framgång att vi struntar i vad som gör oss lyckliga?
Man hör dagligen frågorna, vad ska du göra sen? Med ditt liv? Ska du plugga?
Vadå SEN? Vadå mitt liv? Plugga? Varför måste man alltid ha en plan med allting?
Kan man inte gå till sitt jobb som man förhoppningsvis gillar, få ut en "halvbra" lön och ändå vara lycklig? Utan att jobba ihjäl sig och sätta all fritid åt sidan.
Jag vet inte. Kankse, kanske inte. Många har en strävan och längtan efter att verkligen bli något, det tycker jag är grymt! Men det finns faktiskt de som nöjer sig med att ha jobb, familj och fina vänner, dom personerna beundrar jag minst lika mkt. Alla är olika.
Jaja, slutpraddlat om de.

jaja., idag ska jag springa vårruset med gina tjejerna! Ska bli himla skoj:)
ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar